Vad är typiskt för norska

Norska (norska: norsk) existerar en nordiskt tungomål såsom äger stora dialektvariationer inom talspråket samt stora skillnader mellan olika standarder inom skriftspråket. Norska talas från ungefär 4,3 miljoner människor^[1], främst inom Norge var detta existerar officiellt tungomål (i vissa områden tillsammans tillsammans med samiska).

Norska talas även från 50&#; norskamerikaner inom USA, framförallt inom Mellanvästern.

Hur bra förstår vi varandra? Undersökningar visar att norrmännen är bäst på att förstå sina skandinaviska grannar och att de förstår talad svenska bättre än danska

Norska utgör tillsammans tillsammans svenska samt danska dem fastlandsnordiska språken, en kontinuum från ömsesidigt begripliga dialekter inom Skandinavien.^[2] Norska företer ett blandning från västnordiska samt östnordiska drag. Historiskt sett förmå norska huvudsakligen härledas igen mot dem västnordiska dialekterna från fornnordiska vilket även isländska samt färöiska äger utgått ifrån, dock avståndet mot dem önordiska språken isländska samt färöiska existerar inom solens tid långt större än avståndet mot dem östnordiska språken danska samt svenska.

detta existerar vanskligt för att avgränsa norska mot svenska samt danska utifrån rent språkliga kriterier, samt inom själva verket kunna modern norska sägas existera den skandinaviska dialekt (eller dem skandinaviska dialekter) samt detta standardspråk (eller dem standardspråk) vilket äger sin geografiska samt politiska koppling mot Norge.

Norsk rättskrivning ersattes delvis beneath senmedeltiden från danskt skriftspråk. ifrån mitten från talet uppstod landsmål, senare nynorska, likt en alternativt skriftspråk baserat vid flera norska dialekter.

Lär dig vad kos innebär, smaka märklig och underbar mat, och häng med till landets hetaste sommarplatser

Detta plats upphovet mot den norska språkstriden, enstaka långvarig argumentation mellan anhängarna från dem olika målformerna samt rättskrivningarna. inom ljus äger alltså norskan numeriskt värde officiella skriftvarianter (målformer), bokmål samt nynorska (nynorsk) var 87–89 andel från befolkningen använder bokmål såsom sitt viktigaste skriftspråk medan resten använder sig från nynorska.^[3]

Klassificering

[redigera | redigera wikitext]

Norska tillhör den nordgermanska grenen från den indoeuropeiskaspråkfamiljen.

Inom den nordiska språkgrenen är kapabel norska klassificeras i enlighet med den väst‐ samt östnordiska klassificeringsmodellen, alternativt den nyare indelningsgrunden såsom skiljer ö&#x;skandinaviska tungomål ifrån fastlandsskandinaviska.

Historisk klassificering: västnordiska samt östnordiska

[redigera | redigera wikitext]

Nordiska språkliga varieteter indelas historiskt sett inom ett västnordisk kvist samt enstaka östnordisk gren.^[4] Skillnaderna mellan väst samt öst uppstod vid vikingatiden samt äldre medeltid.^[5]

Norge existerar dem västnordiska utvecklingstendensernas ursprungsland, eftersom Island samt Färöarna bebyggdes efter för att skillnaderna mellan väst samt öst börjat uppstå.

från detta historiska skäl klassificeras ofta norska likt västnordiskt. dock ett klar gräns mellan väst‐ samt östnordiskt finns ej, samt besitter inte någonsin funnits;^[6] vart samt en från dem särskiljande språkdragen besitter olika utbredning^[7].

Sedd vilket enstaka totalitet omfattar nutida norska dels dem talade varieteterna (inklusive dem huvudsakliga dialekterna), dels skriftspråken nynorska samt bokmål (samt riksmål).

Nutida norska uppvisar ett blandning från väst‐ samt östnordiska drag, från numeriskt värde skäl:

• ett flertal dialekter (och den vid dialekter grundade nynorskan) existerar starkt västnordiska, dock delar från östra Norge äger sedan vikingatiden samt medeltiden uppvisat östnordiska språkdrag, och
• den östnordiska danskan påverkade norska då Norge tillhörde land, därför för att skrivet bokmål/riksmål samt prestigevarianter från talspråk existerar många danskinfluerade.

Exempel vid östnordiska drag inom norska

[redigera | redigera wikitext]

Ett gammalt begränsad germanskt e‐ljud blir inom nordiska tungomål ofta j-ljud plus enstaka vokal; detta kallas brytning.^[8] en modell existerar för att detta engelska termen help äger kvar e‐ljudet, dock inom detta svenska hjälpa äger e‐ljudet blivit &#x;jä&#x;.

Östnordiska tungomål besitter fler fall från brytning än västnordiska.^[9] Utvecklingen från termen jag/jeg/eg visar norskans mellanställning mellan väst‐ samt östnordiskt. Formerna utan j‐ anses västnordiska, samt formerna tillsammans med j‐ anses östnordiska.^[7] Formerna utan j‐ existerar ursprungliga (jämför fornspråket latin såsom även ägde kvar e&#x;ljudet inom ego (”jag”).

Västerut inom Norden existerar vokalen vanligen obruten (nyisländska ég uttalas [jɛːɣ], beroende vid enstaka senmedeltida tillväxt skild ifrån fornnordisk brytning). inom Norge äger nynorska skriftspråket den västliga obrutna formen eg, dock bokmål/riksmål äger jeg. Orsakerna mot för att den östliga formen finns inom norska existerar dels för att den brutna formen tillsammans j‐ funnits inom östnorska dialekter^[10] sedan forntiden,^[11] dels för att danska jeg påverkat anförande samt text.

Ett annat klart modell vid norskans mellanställning existerar för att diftonger vilket au bevaras inom västnordiska språkliga varieteter, dock blir monoftonger liksom ö (norsk stavning ø) inom östnordiska språkliga varieteter.^[7] inom sydvästra Norge finns fylketAust‐Agder, likt ej får stavas ”Øst‐Agder” ens då man skriver bokmål/riksmål.

dock inom östra Norge finns fylket Østfold, liksom stavas tillsammans monoftongen ø. Monoftongen ø finns inom norska från enahanda skäl vilket nämnts ovan: den finns dels inom östnorska dialekter,^[12] dels inom Norges förutvarande skriftspråk danska, likt utvecklats mot norskans bokmål.

Det finns flera fler väst‐östliga skiljelinjer,^[7] samt eftersom detta norska språkområdet delas från flera från dessa, besitter detta enstaka mellanställning mellan väst‐ samt östnordiskt.

Modern klassificering: ö&#x;skandinaviska samt fastlandsskandinaviska

[redigera | redigera wikitext]

Enligt synkron sortering existerar norska en fastlandsskandinaviskt (fastlandsnordiskt) språk.^[13] Den moderna indelningen tar fasta vid för att dem flesta talade norska, samt svenska språkliga varieteter besitter ett tämligen upphöjd ömsesidig begriplighet vid en sådant sätt för att dem svenska samt norska språkområdena bildar en dialektkontinuum.^[14] Detta gäller även norska samt danska språkliga varieteter dock inom lite mindre grad.

inom gengäld existerar skrivet norskt bokmål alternativt riksmål samt skriven standarddanska många lika varandra. Även skriven nynorska existerar mer begriplig till dem såsom är kapabel standardsvenska samt standarddanska än vad isländska samt färöiska existerar. från dessa skäl klassificeras dem flesta språkliga varieteterna inom landet, land samt Norge tillsammans inom fastlandsskandinaviska tungomål, mot skillnad ifrån dem ö&#x;skandinaviska språken isländska samt färöiska.

Jämförelse mellan klassificeringar

[redigera | redigera wikitext]

Klassificeringen från norska såsom västnordisk grundas vid fonologiska skiljelinjer såsom uppstod tidigt inom fornnordisk period. Denna kategorisering existerar problematisk därför för att den lägger större vikt nära dialektskillnader inom detta fastlandsskandinaviska dialektkontinuumet än nära nutida skillnader mellan klart åtskilda tungomål, bara till för att dem förstnämnda skillnaderna existerar äldre.

Dessutom går några från skiljelinjerna mellan väst‐ samt östnordiskt tvärs igenom detta norska språkområdet, samt vidare äger skriftspråket bokmål flera östnordiska drag vid bas från sitt nära släktskap tillsammans danska, samt är kapabel inom sin maximalt konservativa variant sägas existera närmast rent östnordiskt. detta standardiserade talspråket knutet mot bokmål, standardöstnorska, klassificeras ej heller såsom ett norsk dialekt.

ett åtskillnad mellan västnordiskt samt östnordiskt upplevs därför vilket problematisk samt mindre betydelsefull till modern norska.

Utbredning

[redigera | redigera wikitext]

Norska talas från omkring 4,5 miljoner inom Norge, samt från omkring ett miljon utanför landet. från dessa äger omkring 4,3 miljoner språket såsom förstaspråk.

från dem norsktalande utanför Norge existerar omkring 50&#; bosatta inom Nordamerika (), samt 45&#; inom land ().^[15] Totalt &#; norska medborgare bor inom utlandet, samt omkring 5 miljoner norskättade emigranter äger naturaliserats inom USA samt Kanada, varav ca 99&#;% från efterkommande äger tappat bort eller missat språket. då invandrare talar norska tillsammans med inslag från utländska mening alternativt ”förortssociolekt” (speciellt inom Oslo) kallas detta nedsättande till "kebabnorsk".

då norskan blandas tillsammans svenskan kallas detta "svorska", exempelvis inom TV till blandad publik alternativt inom påhittat tungomål inom filmer.

Norska äger talats vid Kolahalvön sedan ‐talet.^[16] Efter bolsjevikernas maktövertagande avbröts kontakten mellan Rysslands samt Sovjetunionens norska minoritet samt Norge.^[16] efterkommande från Kolanorrmännen äger för tillfället riktig för att bli medborgare inom Norge,^[16] samt flera besitter flyttat mot Norge,^[17] sålunda detta existerar osäkert om norska talas inom Ryssland från ättlingar mot dem ursprungliga Kolanorrmännen.

Språkhistoria

[redigera | redigera wikitext]

Urnordiska

[redigera | redigera wikitext]

Norska besitter likt dem andra skandinaviska språken utvecklats ifrån detta gemensamma språket Urnordiska vilket talades beneath perioden mot Skriftliga källor mot urnordiska kunna man hitta vid runinskriptioner. Urnordiska måste äga varit ömsesidigt begripligt tillsammans med dem västgermanska språken, ifrån vilka engelska, tyska samt nederländska besitter utvecklat sig.^[18]

Synkopetiden

[redigera | redigera wikitext]

Omkring kalenderår gick urnordiska in inom ett period såsom inom skandinavisk språkvetenskap benämns Synkopetiden, var synkope existerar ett språkvetenskaplig begrepp likt innebär för att ett obetonad vokal inom en mening försvinner.^[19] mot modell förkortades dem urnordiska namnen AnulaibaR samt HarjawaldaR mot Óláfr og Haraldr (I dygn Olaf samt Harald).

Dessa förändringar plats därför resehandling påtagliga för att språket innan samt efter Synkopetiden ej ägde varit ömsesidigt förståeligt, dock nordiska samt västgermanska skiljdes ej helt åt från denna tillväxt vid bas från språkkontakt samt ett parallell tillväxt.

Fornnorska

[redigera | redigera wikitext]

Runnorska (norrönt)

[redigera | redigera wikitext]

Från omkring kalenderår benämns språket fornnordiska alternativt norrönt samt särskiljs ifrån dansk samt svensk fornnordiska liksom fornvästnordiska (jämte fornöstnordiska).

inom norsk språkvetenskap används termen norrönt främst ifall språket liksom talades vid Island samt inom Norge^[20], även angående dialektskillnaderna inom detta nordiska språkområdet fanns minimala, samt språket inom samtiden uppfattades såsom en tungomål, kallat norrǿna alternativt dǫnsk tunga.

beneath talet uppstod dock vissa dialektskillnader samt detta existerar vanligt för att prata ifall enstaka västnordisk dialekt inom Norge samt vid Island samt Färöarna, samt ett östnordisk dialekt inom landet samt land. mot modell monoftongerades dem gamla diftongerna inom öst, sålunda för att standardsvenska samt danska inom ljus äger sten, rös samt lös, medan flera norska dialekter besitter stein, røys samt laus.

Såväl isländska likt färöiska besitter behållit diftongerna.^[2]

Det fornnordiska språket ägde vid bas från vikingarnas resor samt erövringar nära denna tidsperiod massiv resultat vid fornengelska, samt detta bidrog mot för att upprätthålla den gemensamma förståelsen mellan språken. Skillnaden kunna äga varit ungefär såsom mellan standardnorska samt standardsvenska inom dag.^[21]

Äldre fornnorska (gammelnorsk)

[redigera | redigera wikitext]

Kring talet är kapabel fornnorskan särskiljas ifrån den isländska fornöstnordiskan samt kallas då till äldre fornnorska (bokmål: gammelnorsk).

Från omkring skilde sig danskan allt mer ifrån norskan samt svenskan. dem flesta danska språkliga varieteterna förlorade då skillnaden tillsammans med olika vokaler inom grammatiska ändelser; medan norska samt svenska språkliga varieteter växlar mellan e, a samt o (eller a samt e inom tvåvokalmål) därför besitter dem flesta danska syfte samt standarddanska endast e.

Danskan genomgick även enstaka säregen fonologisk utveckling; bland annat fick danskan sina blöde konsonanter samt detta danska stød likt uppstod beneath denna period inom dem flesta danska dialekterna. Denna dialektskillnad existerar större än den likt skilde öst samt väst åt, samt detta existerar framförallt detta liksom utför för att norrmän besitter svårare för att förstå muntlig danska än svenska.^[2] dem norska dialekterna såsom talades fram mot omkring kallas gammalnorska, en tungomål såsom skrevs tillsammans med såväl runor såsom detta latinska alfabetet, en alfabet likt infördes nära kristendomens tillträde beneath talet.

inom samband tillsammans med för att flera från dem skrivkunniga dog inom digerdöden , försvagades detta norska skriftspråket kraftigt.

Med tiden äger talspråket inom Norge utvecklats mot många skilda varianter, historiskt mot massiv sektion beroende vid begränsade möjligheter mot överföring utanför detta lokala området, vid bas från den bergiga topografin.

Dialektvariationen betraktas ibland likt unikt massiv, inom flera aspekter.

Yngre fornnorska (mellomnorsk)

[redigera | redigera wikitext]

Det norska språket vilket talades ifrån den svarta döden mot reformationen kalenderår kallas på grund av yngre fornnorska, medelnorska alternativt mellannorska (bokmål: mellomnorsk).

vid nytt gick norskan in inom enstaka period från stora förändringar samt förenklingar. Liknande förändringar skedde även inom danskan samt svenskan därför för att avstånden mellan dessa tungomål icke ökade betydligt. ett betydelsefull drivkraft inom språkförändringarna beneath denna period fanns den omfattade kontakten tillsammans med hanseatiska handelsmän, detta önskar yttra nordtyskar samt detta lågtyska språket.

ej minimalt handlar detta angående ordförrådet vilket inom upphöjd grad byttes ut. Detta förenklades då lågtyskan redan stod dem nordiska tungomålen nära, detta vid bas från deras gemensamma germanska ursprung samt frånvaron från högtysk ljudskridning. Därför fanns avsevärda delar från den lågtyska samt nordiska vokabulären delad. Exempelvis existerar borgare en lågtyskt lånord, dock borg existerar nordiskt, riddare existerar lågtyskt, dock rida existerar nordiskt, köpman existerar ifrån lågtyskan, dock köpa samt man tillhör detta tidigare ordförrådet, förbjuda kommer ifrån lågtyskan, dock både för samt bjuda fanns innan inom norskan, samt således vidare.

Skandinaver samt nordtyskar kunde således förstå varandra, dock detta resulterade inom för att avståndet mot dem önordiska språken isländska samt färöiska ökade, samt för att detta nordiska språkområdet definitiv delades.^[2]

På bas från Kalmarunionen ifrån samt därefter unionen tillsammans land blev detta danska skriftspråket fast mer använt inom Norge.

detta norska skriftspråket användes inom dem således kallade bondebreven såsom inom huvudsak fanns tingsdokument ifrån rättsväsendet.^[22] på denna plats är kapabel man hitta norskt skriftspråk fram mot slutet från talet.

Nynorska

[redigera | redigera wikitext]

Från talet fick dem flesta skandinaviska språkliga varieteterna enstaka form eller gestalt likt dagens skandinaver inom stora delar skulle behärska förstå.

Detta etapp från detta norska språket kallas nynorska. Sedan fornnordisk period äger detta gamla kasussystemet kraftigt försvagats, även ifall vissa dialekter bevarat skillnaden mellan nominativ samt dativ. dem personliga pronomenen äger liksom inom svenskan behållit en tvådelat kasussystem likt skiljer sig mellan du samt deg.

Innan Ivar Aasens systematiska sysselsättning, ägde Jørgen Thomassøn likt den förste studerat norsk grammatik beneath denna period.^[23]Marcus näbb inom Hardanger plats den näste vilket studerade folkmålets grammatik.^[24] näbb ägde gått inom lära hos Hans Strøm samt dem uppmärksammade bägge släktskapet mellan gammalnorsk samt bygdemålen.

Prästen Christen Jenssøn inom Sunnfjord () samt Erik Pontoppidan tillsammans Glossarium Norvegicum () skapade även ordsamlingar. tid beskrev läkaren Laurents Hallager 6&#; norska mening samt formulering inom Norsk Ordsamling (Norsk Ordsamling alternativt Prøve af Norske mening og Talemaader. Tilligemed Et Anhang indeholdende endeel Viser, likt ere skrevne inom detta norske Bondesprog.).^[25]

De inledande systematiska granskningarna från detta nynorska språket genomfördes dock från Ivar Aasen.

beneath talet reste han runt inom Norge samt studerade dialekterna. Genom för att vid talet försöka systematisera detta nyttja språket, räknas denne vilket "uppfinnaren" från nynorska vilket baserades vid genomgångna västnorska dialekter, ett skriftspråkskompromiss likt ej stämmer helt tillsammans med någon bestämd talad dialekt. kalenderår publicerade denne detta norske Folkesprogs Grammatik samt kom Ordbog over detta norske Folkesprog.

Detta jobb möttes från massiv välvilja inom den norska samtiden, samt denne räknas idag likt grundläggaren från norsk språkvetenskap.^[26]

År skapade Aasen den därför kallade språkstriden då denne uttryckte sin önskan ifall för att producera enstaka normalform från folkspråket till en allmänt bruk.

Något normerat skriftspråk fanns ännu ej, samt Aasen fanns därför ej redo på grund av kamp samt försökte för att avdramatisera saken.

Jag håller på med avslutningsprojekt i mina studier där jag ska ta reda på vad som är typiskt svenskt, norskt och danskt

Den inledande skissen vid en standardiserat skriftspråk kom tillsammans Prøver af Landsmaalet inom Norge. Den inledande verkliga stora striden kom då journalisten samt diktaren Aasmund Olavsson Vinje startade veckobladet Dølen, den inledande periodiska publikationen vid detta nya landsmålet.^[26] Aasen fullförde detta gemensamma nynorska skriftspråket genom publiceringen från Norsk Grammatik samt Norsk Ordbog grupp Venstre tog upp frågan, samt blev landsmålet jämställt tillsammans detta danska skriftspråket, alternativt vort almindelige Skrift- og Bogsprog liksom detta kallades inom stortingsvidtagandet.

Den inledande officiella rättskrivningen kom samt infördes detta enstaka obligatorisk certifikat inom landsmålet nära certifikat artium.

Dansk-norska

[redigera | redigera wikitext]

Med reformationen samt boktryckarkonsten ökade skriftspråkets innebörd, samt flera från Europas skriftspråk fick sin moderna form eller gestalt inom arbetet tillsammans med bibelöversättningarna beneath denna tidsperiod.

inom Skandinavien uppstod numeriskt värde standardskriftspråk, en svenskt baserat vid dialekterna inom samt omkring huvudstaden samt en danskt baserat vid dialekterna omkring Öresund samt Själland. inom Norge befäste danskan sin ställning.

På talet utvecklade sig en högtidsspråk inom Norge tillsammans skriftspråket vilket källa.

en på papper eller digitalt uttal från danska användes vilket predikospråk inom kyrkorna samt senare inom konfirmationsundervisningen samt inom skolorna. inom skolorna varade detta fram mot då Stortinget avgjorde för att undervisningen skulle ges vid Børnenes eget Talesprog, alltså barnens eget talspråk.^[26]

Vid sidan från högtidsspråket utvecklades en dansk-norskt vardagstal vilket vartefter blev modersmål till den norska överklassen.

Det finns anledningar till att norrmännen är världens lyckligaste folk

Utvecklingen tog antagligen sin start beneath talet, dock sålunda sent vilket vid talet kunde detta kvar existera starkt dialektpräglat tungomål inom detta därför kallade bildade vardagsspråk. detta dansk-norska språket plats vilket maximalt likt danskan beneath talet. Dansk-norskan fanns en Koinéspråk, detta önskar yttra ett blandning mellan numeriskt värde ömsesidigt förståeliga dialekter, dock transplanterat inom en plats var detta skiljer ut sig ifrån dialekterna såsom omger det.^[26] mot modell ägde dansk-norskan inom motsättning mot dialekterna inom Oslo ej något jämviktssystem, utan endast enstaka vokal (e) inom grammatiska ändelser, monoftonger inom stället på grund av dem flesta gammalnorska diftongerna, små användning från retroflexa konsonanter samt tjockt l, samt mot viss sektion mjuka konsonanter.

Även ifall detta även innan fanns känt bland språkintresserade ämbetsmän för att norska kunde kallas en eget tungomål tillsammans lika massiv riktig vilket danska samt svenska, samt även angående norska diktare sedan mitten från talet ägde använt speciellt norska mening inom detta danska skriftspråket, existerar detta ursprunglig vid talet likt önskan angående en norskt skriftspråk uttrycktes.

detta började tillsammans med Henrik Wergeland liksom försvarade användandet från norska mening inom dikter samt folkupplysningar. Medan Wergeland begränsade sig mot ett ordboksrelaterad förnorskning, tog ursprunglig Ludvig Kristensen Daa samt senare samt inom synnerhet Knud Knudsen mot orda till ljudriktiga rättskrivningsprinciper efter inspiration från den danska ortofonirörelsen.

enstaka huvud fråga plats vilken dialekt vilket skulle ligga ner mot bas på grund av detta uttalsrätta skrivsättet. Knudsen argumenterade vartefter mot högtidsspråket eftersom ingen ägde detta likt sitt naturliga modersmål, samt kom fram mot principen angående för att basera skriftspråket vid den almindeligste Udtale af Ordene inom dem dannedes Mund, tillsammans med andra mening detta dansk-norska vardagsspråket.

Knudsen fanns på grund av enstaka successiv förnorskning inom denna riktning, dock fick ej uppleva den egen. Den inledande rättskrivningsreformen baserad vid hans principer kom kalenderår samt grundlade detta liksom inom dygn heter bokmål. han kallas därför till bokmålets far.^[26]

talet

[redigera | redigera wikitext]

Ett misslyckat försök för att producera ”samnorska”, en enat skriftspråk, äger gjorts.

Moltke Moe skrev redan ifall riksmål såsom en steg vid vägen för att hitta en gemensamt tungomål liksom inom framtiden skulle behärska en detta norska människor, samt han stod på baksidan den inledande rättskrivningsreformen var bland annat dem mjuka konsonanterna b, d samt g mot massiv sektion ersattes från dem strängare konsonanterna p, t samt k, dock även visa plural- samt preteritumändelser byttes ut mot ändelser vilket lät mer norska.^[27] Ytterligare enstaka rättskrivningsreform genomfördes efter ett kunglig upplösning tillsammans syftet för att ändra skriftspråket ytterligare en steg inom norsk riktning.

Danskans fjeld samt mand blev mot fjell samt mann dock vilket såsom möjligen plats ännu viktigare plats för att æ inom flera mening byttes mot en e: læse > lese samt sæk > sekk, samt för att detta efter nynorsk konsekvens lades mot diftonger inom flera mening, såsom för att sten samt ben blev mot stein samt bein, dock även för att gulv samt bro blev mot golv samt bru.

Dessa ändringar genomfördes relativt fort samt fanns etablerade inom detta folkliga språket inom mitten från talet.^[27] detta norska lärarförbundet stödde förslagen, samt även ifall flera plats kritiska mot den senaste reformen ägde man inom lärarförbundet uppmanat stortinget för att ej dra igen den.

Efter uppmaningen infördes detta fria valet från målformen inom skolan, var varenda lärcentrum fick välja om man ville nyttja sig från bokmål alternativt nynorska inom undervisningen.^[28] kalenderår instiftades även Riksmålsvernet liksom starkt värnade riksmålet, dagens bokmål. Bland anhängarna plats tidningen Aftenposten bland dem starkaste motståndarna mot den officiella samnorskpolitiken, samt man började ej nedteckna tillsammans med års rättskrivning förrän samt tillsammans års förrän

I förbindelse tillsammans med ändringar inom skollagen kom frågan ifall namnet mot målformerna upp.

Landmålet bytte namn mot nynorska, medan namnet bokmål blev detta officiella till detta liksom kallats riksmål. Förslag ifall för att nyttja riksmål alternativt dansk'norsk istället på grund av bokmål föll tillsammans med röstsiffrorna 13 mot 22 samt 17 mot 18 inom lagtinget. Detta besitter sedan dess räknats vilket detta officiella avgörandet från namnfrågan.^[29] Efter detta äger riksmålsrörelsen använt sig från namnet riksmål angående sin privata norm inom motsättning mot den officiella bokmålsnormen.

År kom års rättskrivning liksom inom ljus existerar ihågkommen såsom den stora samnorskreformen.

Slutna ordklasser är de som överlevt längst medan öppna ordklasser är mer utsatta för språkförändringar

Huvudarkitekten fanns historikern, språkvetaren samt socialdemokraten Halvdan Koht. Reformen byggde vid principerna angående den samordning från skrivsätt inom dialektformerna samt detta gemensamma närmandet mot østlandsdialekterna vilket gällt tid till för att ge större klarhet angående den stora valfriheten vilket års rättskrivningsreform ägde tillåtit, blev detta idag samordning tillsammans med numeriskt värde olika former: huvudformer samt sidoformer.

Huvudformerna skulle användas mot läroböckerna medan sidoformer plats tillåtna för att användas från eleverna. på grund av bokmålets sektion plats detta nytt för att flera former utan underlag inom dem östnorska dialekterna inom Oslo plötsligt blev den vedertagna formen. Bland annat blev ramn, vatn, botn samt fram detta nya stavsättet, medan mjøl samt mjølk blev huvudformen tillsammans med mel samt melk liksom sidoformer.

Även femininum fick för tillfället egna ändelser såsom boka istället på grund av boken samt artikeln ändrades mot ei istället till en.^[27] Detta väckte starka reaktioner inom riksmålsrörelsen. inom nynorskan plats detta även dem sedvänja formerna såsom blev tagna försvunnen alternativt sattes inom klammer.

inom Norges mållag fanns åsikterna angående reformen delade, samt detta bröt ut enstaka intern strid. Detta slutade tillsammans med enstaka kompromiss såsom inom praxis accepterade tillståndet. Efter andra världskriget intensifierade Riksmålsforbundet beneath ledning från Arnulf Øverland kampen mot den därför kallade samnorskrättskrivningen. dem organiserade föräldraaktionen mot samnorsk samt stiftade detta Norske Akademi for Sprog og Litteratur Detta motstånd sägs äga varit ett huvudorsak mot för att myndigheterna vartefter tvingades ge upp mot bokmålets fördel.

År upprättades Norsk språknemnd tillsammans med syftet för att främja närmandet mellan dem numeriskt värde skriftsätten. tid kom den nya läroboken till bägge målformerna. till nynorskans sektion betydde detta en ytterligare närmande mot bokmål. Detta gäller framför allt nynorskan, då kommitté ville artikel försiktigare tillsammans bokmålet vid bas från detta starka motståndet efter , samt några gammal riksmålsformer kom tillbaka.

dock samtidigt blev valfriheten inom läroboksnormalen mindre, genom för att flera riksmålformer gjordes angående mot sidoformer. Därför träffade även denna reform starkt motstånd ifrån riksmålsrörelsen.

År upprättades Landslaget for språklig möte samt lanserades detta inledande fullständiga förslaget mot enstaka samnorsknormal, alltså en norskt tungomål, dock detta fick inte någonsin något större genomslag.^[30]

År tog Norsk språkråd ovan ifrån Norsk språknemnd.

tid övergavs inom princip närmandepolitiken genom för att flera sedvänja riksmålsformer åter blev huvudformer inom bokmål. Detta gjordes på grund av för att ett fåtal skriftspråket för att komma närmare detta faktiska bruket. identisk tid tog detta Norske Akademi ovan ordboks- samt normeringsarbetet ifrån Riksmålsvernet. Närmandepolitiken upphävdes officiellt från stortinget , samt inom rättskrivningen ifrån upphävdes skillnaden mellan huvud- samt sidoformer.

I ljus existerar debatten närmast obefintlig, samt skriftspråken besitter sedan dess utvecklats åt fanns sitt håll, dock bokmålet används nästan mot hundra andel inom stora dagstidningar (totalt 89&#;% enbart vid bokmål mot 6&#;% enbart vid nynorska)^[31] samt detta existerar detta största hotet till nynorskan. Bokmålstalande ungdomar visar ofta motstånd mot dem obligatoriska skolstudierna inom nynorska, samt detta talas angående för att utföra detta frivilligt för att analysera nynorska inom skolan.^[32] inom Norge existerar detta för tillfället 85–90&#;% från befolkningen vilket använder bokmål liksom sitt vanligaste skriftspråk, dock skolelever måste ändå lära sig båda skriftspråken.

De allra flesta starka verb är arvord eftersom böjningsmönstret inte har varit produktivt på en lång tid

kalenderår ägde 86&#;% från skoleleverna sin utbildning vid bokmål ( plats detta ⅔ bokmål samt ⅓ nynorska). till anförande gäller för att ca 20&#;% från befolkningen använder bokmål, medan resten talar ”dialekt”. till för att uppmuntra bruket från nynorska användes devisen "snakk dialekt, skriv nynorsk". Den norska statstelevisionen, NRK, sänder schema tillsammans med programledare såsom talar nynorska (minst 25&#;% från sändningstiden skall artikel vid den minimalt nyttja varianten).

samtliga myndigheter äger skyldighet för att behärska kommunicera vid bägge språken angående detta efterfrågas. Utländska norskstuderande lär sig inom regel bokmål.

Fonologi

[redigera | redigera wikitext]

Vokaler

[redigera | redigera wikitext]

De flesta norska dialekter besitter 18 monoftonger samt sex diftonger.

&#;	främre				central		bakre
	orundad		rundad
	lång	kort	lång	kort	lång	kort	lång	kort
sluten	i	ɪ	y	ʏ	ʉ	ʉ	u	u
mellanvokal	e	e	ø	ø	&#;		o	ɔ
öppen	æ	æ	&#;		&#;		ɑː	ɑ

Det finns ett sektion variation mellan dialekterna då detta gäller realisering från vokalerna, dock variationen då detta gäller diftongerna existerar större.^[34] dem sex diftongerna skrivs ei, øy, au, ai, oi, ui.

Svenska och norska är grannspråk till varandra

dem inledande tre existerar vanliga samt kunna härledas åter mot urnordiska diftonger, samt flera östliga dialekter besitter istället enstaka monoftong på grund av diftong på denna plats, mot modell stenrøs istället till steinrøys.^[34] Östländskt dialektuttal från diftongerna existerar /æi øy æʉ ɑi ɔy ʉi/, medan trönderskt uttal vid dem tre inledande existerar ei øy øʉ.

Diftongerna äger ett sektion likheter, mot modell existerar samtliga stigande bortsett ifrån den sista, likt existerar avvikande genom för att både äga numeriskt värde höga vokaler samt för att artikel representerad inom endast en fåtal mening inom den norska vokabulären: (å) huie samt (i) hui (och hast).^[34]

Konsonanter

[redigera | redigera wikitext]

1. Nord angående Sognefjorden samt Mjøsa
2. Dessa konsonanter används inom dialekter tillsammans retroflexer, dock uppfattas vilket enstaka sammansättning från rt, rd, rn, rs, rsj samt rl.
3. [ɾ] samt [ʁ], dem således kallade rullande r samt Tungrots-r existerar allofoner.
4. Østlandet, Trøndelag, Nordmøre, Romsdal samt sydliga Nordland

Något förenklat kunna man prata angående tre konsonantsystem inom norska dialekter.

inom dem södra samt västra dialekterna äger man detta enklaste systemet. Østlandsk liksom talas inom sydöstra Norge, däribland Oslo, äger inom tillägg retroflexer samt inom nordafjells besitter man både retroflexer samt palatalisering.

Tjockt l (/ɽ/) existerar en relativt ovanligt språkljud vid världsbasis.

Ljudet finns inom samtliga dem östnorska dialekter samt inom några västnorska dialekter inom gränsområdet mot östnorska, nämligen romsdalsk samt sydlig nordlandsk. Traditionellt äger standardöstnorska undvikit retroflexerna, dock dessa existerar för tillfället inom upphöjd grad accepterade tillsammans tillsammans med dem omkringliggande dialekterna.

Undantaget existerar detta tjocka l vilket framförallt används då detta inom skriftspråket står rd.^[33]

Vokalernas längd

[redigera | redigera wikitext]

Norska vokaler är kapabel artikel antingen korta alternativt långa. Fonologiskt sett besitter norska konsonanter ej någon längdskillnad. Även ifall detta existerar möjligt för att mäta ett viss skillnad inom längden mellan konsonanter existerar detta ständigt avhängigt från vokallängd samt skillnaden existerar långt mindre än den existerar till långa samt korta vokaler.

Skillnaden mellan lätta samt tunga stavelser existerar beroende från längden. enstaka massiv stavelse inom norskan existerar enstaka stavelse tillsammans enstaka konsonant och/eller tillsammans utdragen vokal inom stavelsens rim.

Betoning

[redigera | redigera wikitext]

Betoningen inom norska faller vid den sista tunga stavelsen inom stammen från termen.

inom den ursprungliga norska delen från ordförrådet innebär detta för att betoningen faller vid inledande stavelsen:

• kas.te, hes, ra.nen, te, for.stå

I kombinationer faller huvudbetoningen vid inledande ledet från sammansättningen, senare led får ett bibetoning.

• ran.te, ko.ne.bå.ten

För enstaka sektion mening gäller ej denna regel.

Dessa måste då indikeras likt en undantag inom lexikon, därför för att sista stavelsen från stammen existerar osynlig till placering från betoning. Detta gäller bland annat lånord tillsammans med ändelsen -or, dock även andra mening.

• pro.fes(.sor), lek(.tor), ko.le(.ra),

Tonläget

[redigera | redigera wikitext]

I dem flesta norska dialekter blir huvudtrycket realiserat vid ett från numeriskt värde olika sätt, antingen liksom tonläge 1 alternativt likt tonläge 2.^[35] Tonläge 2 går historiskt sätt igen mot mening liksom ägde numeriskt värde stavelser inom gammalnorska.

Därmed besitter dem flesta flertalsformerna tonläge 2 (²hester, ²piler ifrån hestar, pílur). Substantiv tillsammans med omljud inom plural ägde flertalsändelse utan vokal samt därmed tonläge 1 inom dygn (¹føtter, ¹hender fra fœtr, hendr).

Nya lånord får såsom regel tonläge 1 (¹kajakk, Tim¹buktu). Tonläget inom sammansatta mening existerar fördelat efter en komplicerat mönster var tendensen existerar för att ifall konsonanten runt fogelementet existerar obestämt och/eller obstruent existerar detta mer sannolikt tillsammans tonläge 1.^[33] detta existerar liksom för att en stort hinder existerar tillsammans samt delar termen inom numeriskt värde därför för att detta blir tonläge 1, medan stämda konsonanter existerar tillsammans med samt håller termen samman, prosodiskt sett.

Således heter detta ¹ferskfisk dock ²villaks.

I dialekterna blir tonlägena realiserat olikt, medan den lexikaliska tillordningen existerar stort sett den identisk ifrån dialekt mot dialekt. Huvudindelningen går mellan lågtonade dialekter (Østlandet samt Trøndelag) samt högtonade dialekter (Vestlandet samt Nordnorge). dem lågtonade dialekterna realiserar tonläge 1 vilket ett nedsänkt ton samt tonläge 2 såsom enstaka fallande ton dock dem högtonade dialekterna realiserar tonläge 1 liksom ett upphöjd ton samt tonläge 2 likt enstaka stigande ton.

Detta existerar enstaka förenkling; särskilt inom gränsområdet mellan dem numeriskt värde huvudsystemen existerar förhållandet mer komplext.

Inte varenda dialekter äger en tonläge. Tonläge saknas inom dialekterna omkring Bergen samt inom flera dialekter inom Nordnorge ifrån Nord-Troms samt norrut. Bägge dessa områden existerar områden vilket äger haft upphöjd grad från språkkontakt tillsammans andra tungomål, samt inom samtliga fall på grund av Nordnorge existerar antagligen finska samt samiska tungomål grunden mot detta saknande tonläget.

Talspråk

[redigera | redigera wikitext]

Modernt norskt talspråk kunna delas in inom norska dialekter samt standardspråk vilket besitter sitt ursprung inom detta danska språket, samt då framförallt dem östnorska dialekterna såsom talas inom samt omkring Oslo. Norskan besitter inom motsats mot svenskan ej en standarduttal dock uttalet inom Oslo brukar ofta ses likt detta norska riksspråket.

Standardspråket förmå även räknas liksom sociolekter. dem norska dialekterna existerar å andra sidan dem gammal samt platsbaserade tungomålen tillsammans rötter inom uttalet likt rådde innan dansktiden. Standardspråket, dialekter samt detta danska skriftspråket besitter beneath historiens förlopp ömsesidigt påverkat varandra.

Norska dialekter

[redigera | redigera wikitext]

Norskt talspråk besitter stora dialektala skillnader, speciellt inom förhållande mot folkmängden.

Dessa skillnader förmå bland annat förklaras från stora geografiska avstånd, samt för att fjällandskapet besitter begränsat kontakten mellan människor. Den starka ställningen såsom dialekterna äger fått inom modern tidsperiod, även inom mer formella kontext, existerar mer alternativt mindre unikt till Norge. dem lokala dialekterna existerar förbättrad bevarade än inom flera andra länder var dialekter försvagats genom inverkan från massmedierna samt migration inom landet.

Dialektvariationerna omfattar systematiskt avvikande vokabulär, morfologi, syntax/grammatik, stavningslära samt uttal.

Man skiljer mellan numeriskt värde huvudgrupper från dialekter inom Norge, östnorska samt västnorska.^[36] dem östnorska dialekterna talas vid Østlandet, inom Trøndelag samt vid Nordmøre; dem västnorska dialekterna talas inom Agder-fylkerna, vid Vestlandet inkluderat Sunnmøre samt Romsdal, samt inom Nordnorge.

Huvudkriteriet till plats gränsen går existerar den därför kallade jamvektsloven, alltså jämviktslagen, vilket kortfattat existerar om trycket existerar vid bägge stavelserna inom tvåstaviga mening alternativt ej. inom östnorska dialekter blev dem trycklätta ändelsevokalerna ifrån fornnordiska försvagade mot e, alltså solen istället på grund av sola alternativt fullt bortfall inom mening tillsammans med långa samt därmed mer betonade rotstavelser, dock äger hållit sig oförändrade inom mening tillsammans med korta rotstavelser.^[36] en annat särdrag till dem östnorska dialekterna existerar för att man inom uttalet äger en tjockt l nära l alternativt rd inom skriftspråket.^[36] Den maximalt märkbara skillnaden existerar emellertid för att dem östnorska dialekterna existerar lågtonade medan väst- samt nordnorska existerar högtonade, detta önskar yttra för att en mening såsom bergen besitter enstaka första nedsänkt ton inom östra Norge alternativt fallande inom västra samt norra Norge.^[36]

Det östnorska dialektområdet kunna indelas inom østlandsk samt trönderska.

detta västnorska området kunna även vid sin blad delas in inom vestlandsk samt nordnorsk.

Standardspråk samt sociolekter

[